torsdag 29 januari 2009

Ny opera, fönyad opera, nyast opera nu!

Igår var den stora dagen då alla Sveriges operachefer samlades för första gången någonsin för att diskutera operakonstens framtid. Kulturministern och flera representanter från Kulturdepartementet, Kulturrådet och Svensk Scenkonst var också på plats i Kungliga foajén på Kungliga Operan.

Jag kanske var den absolut mest fördomsfulla i församlingen, trots att jag var yngst och representerade en nytänkargrupp. Hade absolut inte förväntat mig att alla med en röst skulle tala så varmt om samarbete mellan institutionerna, förnyelse och utveckling som en grund för framgång. Blir spännande att se hur det kommer att kommuniceras och förverkligas.

I mitt lilla anförande talade jag om potentialen i institutionernas samarbete med det fria kulturlivet, behovet av en fristående experimentscen för opera och av diskussion och analys av opera på de konstnärliga utbildningarna.

Dessutom lade jag fram en önskan om att man stryker definitionen av nyskapande opera i regleringsbrevet. Som det nu är formulerat tycker jag att det begränsar istället för förnyar. Det står nämligen att Kungliga Operan ska beställa nya verk av författare, kompositörer och koreografer. Det är naturligtvis den vanligaste sammansättningen i ett operateam, men i många andra konstformer har man i god postmodern anda med tiden frångått denna typ av klassificering av upphovsmän.

Exempelvis kan man se en föreställning på Weld ikväll där en neurobiolog och en dansvetare är skapare, och på Art's Birthday häromsistens gjorde en videokonstnär och en hornist storartad elektronisk musikkonst live. Även om operan inte ännu är eller kan vara lika experimentell, skulle vi definitivt kunna rucka på gamla invanda mönster även när det gäller upphovsmännen. Där skulle kulturdepartementet kunna gå före och helt enkelt bara deleta dessa begränsande meningar.

Slutligen, grattis till operakonsten som har sådana framåtdrivande representanter. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: Länge leve operan!

PS. Och ja, opera och räkor hör på något sätt ihop. Gott var det också.

tisdag 27 januari 2009

Nu är jag snäll igen

Tillbaka från timeouten - ni vet, den nya tidens skamvrå - där jag stått och lugnat ner mig ett tag. Nu är jag snäll igen och lovar att fortsätta följa kulturutredningens läckor, trots att de är tröttsamma. Dessutom har en affärsrådgivare sagt till mig att tona ner kritiken, annars kanske det blir svårt att få kunder... (Ja, jag skulle säkert sagt exakt samma sak själv till mig själv, om det var jag som frågade mig om råd).

Den senaste tiden har jag grävt ner mig i operans framtid (det går!) eftersom jag ska delta i ett seminarium om den samma imorgon. Håller också på att ordna en blogg för alla (ja, vi finns!) som vill debattera det ämnet.

Ha en snäll dag!

fredag 23 januari 2009

God natt!

Igår tillbringade jag kvällen hostandes framför SVTs nyhetstimme. Krig, krig, döda barn, finanskris, dåliga börskurser, varsel. Sedan en timme om hiv och aids. Och helt plötsligt kom jag på - jag är så otroligt trött på kulturutredningens regelbundna utspel. Dessa "läckor" som numera publiceras varje dag, trots att det bara är några veckor kvar till rapportdatum. Och som dessutom innehåller olika information om samma sak, men ändå får oförtjänt mycket uppmärksamhet.

Är det inte bara ett sorgligt försök att dölja det faktum att tre stycken faktiskt hoppat av i protest mot utredningens arbetssätt...?

Kanske är det min envisa förkylning som talar. I vilket fall: God natt! Vi ses efter den 12 februari.

onsdag 21 januari 2009

Opera, dans och barnkultur får mer pengar

"Staten satsar på regional opera. Idag presenterade Kulturrådet hur man fördelar bidragen till de regionala kulturinstitutionerna 2009. Då framgår det att Folkoperan, Göteborgsoperan, Norrdans, Norrlandsoperan och Värmlandsoperan får höjda bidrag. Men det är inga stora höjningar, Göteborgsoperan får t ex en höjning som motsvarar knappt två procent.

I övrigt säger Kulturrådet att dans, opera och barn ska prioriteras när bidragen till kulturinstitutioner delas ut." Detta meddelade Mitt i Musiken idag. Tyvärr finns ingen information utlagd på Kulturrådets egen sida. Därför rippade jag texten rakt av... Återkommer.

Konsten och kulturen i omvärlden

Idag skriver Metro om Konsten och kulturen-bloggen och Malena Ernman, läs här. "Operan har blivit folklig på riktigt". Underbart!

Fackförbundet DIK, som samlar akademiker inom kultur och kommunikation, skriver om spridda reaktioner (bland annat min) på nyheten om kulturmyndighetsammanslagning, läs här.

tisdag 20 januari 2009

Ska man skratta eller gråta, tiga eller låta?

Även Vänsterpartiet har nu gjort kulturen till valfråga, det uppgav både nummer.se och Kulturnyheterna igår. Utöver en kulturlag och en miljard extra i kulturbudgeten, vill (V) ha treåriga anslag för sceninstitutionerna, fördubblat belopp till frigrupperna och en dansscen i varje region. Detta innebär att (V) nu presenterat det mest omfattande kulturpolitiska programmet av riksdagspartierna.

Tidigare i höstas profilerade sig Socialdemokraterna starkt med sitt Rådslag för kulturen och Samling för kulturen och gjorde därmed kulturen till valfråga. (S) vill anslå 123 mkr mer till kulturen och bland annat skapa bättre villkor för kulturarbetare, enligt Från Riksdag & Departement.

Dessutom vill nu både (V) och (S) att kulturen ska bekostas med pengar från Svenska Spels vinst, tidigare en typisk alliansståndpunkt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men måste uttrycka mina farhågor.

Igår kom siffror från SKOP som visar på ett stärkt förtroende för alliansen, enligt Veckans Affärer. Med ett försvagat förtroende för Mona Sahlin och vänsteralliansen, kanske kulturen får ännu lägre status. Och med en tydlig vänsterprägel kommer kulturen kanske att bli än mer nedprioriterad under nuvarande mandatperiod.

Visst är det möjligt att alliansen tvingas att göra en egen kulturprofilering inför valet. Men jag vill inte vänta så länge att även Miljöpartiet hunnit bli ett kulturparti. Jag vill ha en likvärdig debatt nu. Av allianspartierna är det bara (C) som tar upp kulturen som en viktig fråga (på en tyvärr väldigt ouppdaterad sida). Inte ens Kulturministerns eget parti (M) lyfter fram kulturen.

Jag vill att alliansens ministrar och ledare ska ge kulturen den poltiska plattform den förtjänar. Gör kulturen inte bara till valfråga - utan till en av de viktiga beständiga frågorna. Och det måste ske nu!

För vi vet ju alla vilken funktion kulturen fyller för demokratin och samhället.

Omåttlig egocentrism och popularitet

Trots brännande ögonlock och rinnande kallsvett, besegrar jag influensan för att berätta den fantastiska nyheten: nuförtiden är det fler som googlar på Elisabet Widlund än på Mats Svegfors (SRs vd) och Benny Fredriksson (Stadsteaterns dito). Det beror inte på att jag (som de) blivit tillfrågad om jobbet som radio-vd. Det finns tre andra rimliga förklaringar:

Bloggen har ett ständigt ökande antal läsare, men en svår adress att komma ihåg...

Twitter gör susen som PR-kanal.

Facebook-gruppen Förnya operakonsten nu! har 140 nyfikna medlemmar och fler tillkommer hela tiden. Gruppen fungerar som en debattplats och ett nätverk. Snart ska icke-facebookare och operadiskutörer få en egen webbplats också: förnyaoperakonsten.nu.

Väldigt välkomna till bloggen och välkomna tillbaka snart igen, alla läsare!

Decentralisera OCH centralisera mera

Nyläckt info från Kulturutredningen: Kulturrådet, Konstnärsnämnden, viss del av Rikskonserter och Författarfonden föreslås utgöra en ny samlad myndighet för bidragsfördelning. Mer centralisering alltså, samtidigt som regionerna förslås (enligt tidigare läckning) få större ansvar för bidragsfördelningen genom den så kallade portföljmodellen.


Jag tycker att det låter klokt. Det nuvarande systemet är både klumpigt och irrationellt och ställer väldigt höga krav på ansökningsproduktion hos en redan extremt pressad bransch.

Igår meddelade en tredje person från utredningen att hon hoppar av densamma bara tre veckor innan den ska offentliggöras (om allt inte har läckt ut innan förstås...). Hennes kritik handlar om att utredningen inte hörsammar vad som kommer fram i dess referensgrupper. Dessutom anser hon att en utredning ska syssla med kulturpolitikens mål och inte i så hög grad med organisering och strukturering.

Men - det är väl kulturpolitikernas uppgift att formulera målen? (Dessutom formulerar ju faktiskt utredningen målen, det läckte ju ut för nån månad sen...). Det är snarare mycket bra om utredningen begränsar sig till att räta ut en rörig struktur. Redan det verkar ytterst komplicerat.

lördag 17 januari 2009

Lite för mycket av allt

Har nu flera uppdrag på gång och jobbar samtidigt som en iller på min egen affärsplan och dess publika form - webbsidan. Dessutom är det snart dags för seminarium om operans framtid och inför det tisslas det och tasslas en hel del på ett visst fik på Horntulls strand.

Det händer en hel del på de områden jag bevakar, här kommer en kort uppföljning:

Färgfabrikens bidrag ligger på is medan utredning om stiftelsens ekonomi pågår.

Region Skåne och Kulturrådet samarbetar med konstutövare om en ny modell för kulturbidrag.

Svart på vitt om jämställdheten inom scenkonsten på Vanja Hermeles webbplats.

Operahögskolans tillträdande rektor tänker inrätta en ny professur i sång.

Kulturnyheterna på SVT har en serie om kulturentreprenörskap.

Regeringen vill införa arbetsgivaravgifter på utländska artisters löner.

Detta om detta. Nu återgår jag till studierna av operans framtid.

Födelsedagsfest för livs levande tusenåring

Igår firade hundratals Art's Birthday på Södra teatern. Har aldrig sett så många unga, helt normala och otroligt nöjda människor på samma ställe - i alla fall inte när det är elektronisk musik och ljudkonst som är huvudakten. Måste berömma arrangörerna och sprida ordet: konstmusiken lever! På riktigt.

onsdag 14 januari 2009

Katastrofen kartlagd

Konstnärsnämnden har lämnat en rapport om konstnärers löner. Förskräcklig läsning. I snitt har en konstnär 3.000 kr mindre än genomsnittsinkomsttagaren (som tjänar 18.000 kronor per månad). Var fjärde konstnär tjänar mindre än 8.000 kronor och var tionde mindre än 2.500 i månaden.

Nu när katastrofen är kartlagd är det upp till bevis för alla konstnärsorganisationer och för oss andra som på olika sätt företräder konstnärer. Låt oss nu rikta kreativiteten till att påverka politiken och komma med nytänkande förslag angående arbetsvillkor och arbetsmarknad.

Den här konstnärsmyten är kan ju ingen vilja leva upp till längre.

måndag 12 januari 2009

Frihet

Just det, det var alltså årets minst vågade gissning, och den visade sig följaktligen stämma. Idag meddelas av kulturutredningen att flera myndigheter på antikvarie-, konst, biblioteks- och litteraturområdena föreslås bli sammanslagna. Utmärkt.

Dessutom kommer kulturutredningen föreslå att folkbildningsmiljarderna, som nu distribueras av Utbildningsdepartementet, ska flyttas till Kulturditot. Utmärkt, utmärkt.

De regionala kulturpengarna ska fördelas på ett sätt som ställer högre kunskapskrav på regionala kulturpolitiker. Utmärkt.

De statliga kulturbidragen ska också föreslås bli fleråriga. Utmärkt, utmärkt.

Framför allt ska utredningen föreslå åtgärder som gör kulturen starkare i samhället. Det var det mest utmärkta! (Och dessutom helt i linje med mitt företags vision, vilken kommer att bli offentlig i slutet av januari).

Helgens bästa läsning var i SvDs sportbilaga där Kultur- och idrottsministern sa:

"Idrotten har till skillnad mot kulturen ett starkt frihetsbehov. Kulturen vill gärna ha tätare band med departement, medan idrotten noga betonar sin självständighet. Det tycker vi är bra. Vi tror att den, som den folkrörelse den är, bäst kan avgöra hur frågorna ska lösas."

Om nu folkbildnings-/folkrörelsekulturfrågorna kommer in på Kulturdepartementet, måste samma frihetsförväntningar rimligtvis gälla även kulturen. Men redan nu kan kulturen själv jobba på att bli mer självständig (genom att till exempel anlita en affärsutvecklare).

lördag 10 januari 2009

fredag 9 januari 2009

Årets minst vågade gissning

Kulturen är det politikområde som har flest myndigheter i förhållande till sin storlek. Gissar på att några av dem kommer föreslås bli sammanslagna i kulturutredningen.

Läs hela myndighetslistan här.

torsdag 8 januari 2009

Det är alltid för sent

Konsten och kulturen-läsaren känner säkert till att det blåst snåla vindar för Rikskonserter under hösten. För den som vill följa debatten bakåt finns historiken på Rikskonserters egen snygga sida. Där finns också frågor-och-svar/PR-produkten Rätt om Rikskonserter.

Rikskonserter har fått nedskurna anslag inför 2009 - 7 mkr mindre än beräknat - vilket lett till mycket sena ändringar i programmet. Hälften av de planerade konserterna och turnéerna har fått ställas in med bara någon månads varsel.

Rikskonserters uppdrag ska omprövas och omformas. Inget fel med förnyelse och utveckling, anser jag. Fallet Rikskonserter belyser dock ett generellt problem för alla med offentlig kulturfinansiering: att som i deras fall först i november få veta vilken ekonomisk ram man har att hålla sig inom nästkommande år. Det är alldeles för sent. Och rimmar väldigt dåligt med en politik som vill att kulturen ska bli mer affärsmässig.

Läs mer om Rikskonserters situation i svd: här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och i dn: här, här, här, här, här.

Bästa citatet 2008

Med risk för rundgång i bloggosfären publicerar jag förra årets klart bästa kulturpolitiska citat. Det kommer från rapporten Var finns kreativiteten? Exemplet Skåne av fil. dr. Sven Nilsson. Tobias Nielsén på min favoritblogg kulturekonomi.se har återgett det:

“Det finns en motsättning, kanske en konflikt mellan konsten som en fri samhällsprocess som formulerar sina egna mål och sin egen inriktning å ena sidan och konst som en del av samhällets innovationssystem. Denna motsättning eller konflikt går rimligen att hantera på samma sätt som inom forskningen med dess uppdelning i grundforskning och tillämpad forskning. Det innebär inte att det är business as usual som gäller i kulturpolitiken. En klarare inriktning på utforskning och förnyelse kräver både tydligare uppdrag till institutionerna, andra och mer generösa system för att stödja kulturlivet utanför kulturinstitutionerna och bättre villkor för de enskilda kreatörerna.

Dessutom behövs en politik som gynnar dem som vill arbeta i företagsliknande former. Här krävs en hel repertoar av nya insatser, system med utvecklingsfonder, riskkapital, projektutveckling, inkubatorer, företagsutveckling och så vidare med både konstnärliga och kommersiella bedömningsgrunder.”

onsdag 7 januari 2009

Sponsring 2009

På läsvärda bloggen SARTS - A Critical Point of View skriver journalisten och filosofidoktoranden Rikard Ekholm om en önskan inför 2009: att en ny lag ska möjliggöra avdragsrätt för kultursponsring. Jag har ju bloggat rätt mycket om lagstiftning och kultursponsring här på Konsten och kulturen, men en sammanfattning av läget kan ändå vara på sin plats så här i början av ett nytt år:

Det är inte olagligt att göra skatteavdrag för kultursponsring. Dock sätter rättspraxis och vissa prejudikat en del hinder i vägen. Dessa prejudikat gäller bara kultur- och inte idrottssponsring, vilket lett till att idrottsrörelsen hittills gynnats i företagens marknadsföringsbudgetar.

En lagändring behövs alltså egentligen inte. Skatteverket arbetar också för att mildra tolkningen av prejudikaten så att det blir lättare att få igenom sina avdrag.

Ändå är kulturministern, näringslivsministern och majoriteten av alliansens kulturpolitiker (både i kultur- och näringsutskott), Stockholms Handelskammare och Föreningen Kultur & Näringsliv för en lagändring. Detta beror på att det går snabbare att förändra rättstillämpningen genom en ny lag, än genom förändrad praxis och nya prejudikat.

Under senaste motionsperioden motionerade också två folkpartister för en lagändring med ett rättviseargument. Det ska med andra ord inte vara lättare att få avdragsrätt för företag med större resurser att driva juridiska processer.

Finansministern sätter sig emot lagändringen för att hålla nere skattetrycket, enligt en interpellationsdebatt 2007. Stockholms Handelskammare som räknat på effekterna, menar dock att en lagändring skulle vara kostnadsneutral.

I väntan på avgörande kan man som sponsrad kulturorganisation och sponsrande företag bli bättre på att skriva hållbara avtal (genom att till exempel anlita en konsult). Vill man, kan man också fråga Skatteverket om rådgivning. Skam den som ger sig!

Sötebrödsdagarna är över

Nu är dagarna med alltför hög koncentration av grädde och champagne i kombination över, och jag är är tillbaka i bloggosfären. Har också påbörjat ett nytt intensivt verksamhetsutvecklingsuppdrag under trettonhelgen, vilket jag berättar mer om så snart det är avslutat.

2009 kommer Konsten och kulturen att fortsätta rapportera om och analysera:
kulturpolitik
kulturekonomi
kulturmarknadsföring
kulturorganisering
kultursponsring
kulturledarskap

Så klart särskilt intressant under en påbörjad lågkonjunktur. Dessutom lovar jag intensifiering av mitt specialintresse framtidens opera. Gott nytt!