Den som väntar på nåt gott...

I väntan på kulturutredningen med stort K, vill jag gärna uppmana Konsten och kulturens läsare att plugga på Hybris konstproduktions/Produkts skrivelse till utredningen. Den innehåller många konkreta och mycket bra förslag för en ny kulturpolitik. (Flera av dem stämmer också överens med mina förslag till förändring publicerade här). Blir intressant att se om skrivelsen får genomslag i själva utredningen!

God jul!

God jul och kom ihåg att årets upplevelse är en julklapp.
http://stockholmsstadsmission.se/

Sjukt pinsamt

Scenkonsten är FORTFARANDE mycket ojämställd och värst av alla konstformer är operan, det sorgligt omoderna faktumet presenterar Svensk teaterunion. Av antalet anställda vid Sveriges institutionsscener är 50% män och 50% kvinnor, men 70% av den administrativa personalen (läs: med minst makt) är kvinnor och hela 70% av cheferna är män.

Nationalscenerna (statens skattefinansierade teatrar) utmärker sig som särskilt dåliga på jämställdhet. På Kungliga Operan hade alla föreställningar manliga kompositörer och librettister, dessutom dirigerades 90% av män år 2007. Så pinsamt! Med detta i bakhuvudet, läs gärna Ditte Hammars recension av Batseba på Kungliga Operan: "Gubbsjuka upphöjd till religion".

På landets teaterhögskolor går utvecklingen alldeles för långsam, trots att man satsar stora resurser på genusdiskussioner och jämställdhetsarbete. Flera studenter menar att kvinnor hamnar på andraplats och därmed får en sämre utbildning än männen, vilket naturligtvis inte är acceptabelt, ens i världens mest jämställda land.

Tre positiva nyheter dock:

1. Svensk Scenkonst och Teaterförbundet samarbetar i vår om en utbildning i jämställdhet för scenkonstchefer
2. Den nyskrivna dramatiken tar sin uppgift på allvar och statistiken ser bättre ut där
3. Folkoperans konstnärliga ledare Mira Bartov är ny professor i musikalisk gestaltning (innefattar opera) vid Göteborgs universitet

Självklart ska och kan även manliga chefer och professorer arbeta för ökad jämställdhet. Valet av Mira Bartov som professor garanterar dock antagligen en snabb modernisering och högre jämställdhetstempo för en konstform i armod. Den nya konstnärliga planeringen på Folkoperan pekar i alla fall ditåt.

Det FINNS en statlig utredning från år 2004 som kartlägger jämställdheten inom branschen och ger förslag på åtgärder. "Plats på scen" heter den. Tyvärr mottogs den på ett typiskt ojämställt sätt - jag har aldrig sett mer halvhjärtade och ibland rent nonchalanta remissvar. Dessutom försvann den i och med den borgerliga regeringens övertagande, eftersom den gjorts på initiativ av den föregående regeringen.

Jämställdheten borde dock vara en fråga som överbryggar partipolitiken. Faktiskt är människors lika värde, och mäns och kvinnors lika rättigheter och skyldigheter en grundläggande förutsättning för demokrati. Den principen borde råda även på och bakom teaterscenen.

PS. Filmbranschen är inte mycket bättre, enligt Filmpool Nord, som kartlagt.

Spelutvecklingen

Idag har den statliga spelutredningen presenterat sitt slutbetänkande. Vad nu? Spelrapportering på Konsten och kulturen? Jo, faktum är att regleringen av spelmarknaden påverkar kulturlivet. I maj föreslog dessutom moderaterna att en del av Svenska Spels vinst ska bekosta svensk kultur. Folkbildningsförbundet debatterade i september för samma lösning. Redan nu går också en mycket liten del, 311 000 kr 2008, till kulturen. (Till idrottsrörelsen gick 1 394 490 000 kr 2008).

Spelutredningen föreslår att Svenska Spel behåller monopolet på de spel som är mest beroendeframkallande. Det öppnar för andra aktörer att hålla oddset- och tipsspel från år 2011. Oddset utgjorde 2007 7,5% (716 mkr) och tipsspelen 7,6% (734 mkr) av de totala spelintäkterna på 9 599 mkr enligt Svenska Spels årsredovisning.

Två möjliga scenarier år 2011 alltså:

1. moderaternas politik får genomslag och kulturen får större del av en vinst minskad med 15%
2. kulturens andel av vinsten kvarstår och vinsten minskar dessutom med 15%

Förhoppningsvis hittar dock Svenska Spel en progressiv vd som utvecklar nya spelformer, bevarar eller ökar vinstmarginalen OCH lobbar för kulturens del, alternativt utökar Svenska Spels sponsring av kultur. Svenska Spel har redan tecknat ett treårigt sponsringsavtal med Riksidrottsförbundet på 60 mkr, antagligen för att försäkra dem om pengarna oavsett utredningens effekter. Kanske dags att göra samma satsning för kulturen?

Läs gärna tidigare inlägg om sponsring: Sponsring - alla vill få den, men få vill ge den, Finanssponsring och Sponsringslobbyn.

2009-01-09 kom beskedet om att Meta Persdotter blir ny vd för Svenska Spel.

Operan - här är en gratis affärsidé!

Som den trogna Konsten och kulturen-läsaren vet, brinner jag för opera. Men vem vill se opera i framtiden? Hur ska opera få ny publik? En överkvalificerad operarecension fick mig att tappa hoppet, men väckte också en idé. I slutet av detta blogginlägg kommer faktiskt svaret.

Sven-David Sandströms nyskrivna opera Batseba recenseras i dagens SvD av Sofia Nyblom. Det är verkligen roligt att det fortfarande satsas mycket på musikdramatik. Som alltid var recensionen välskriven och initierad. Men nu till mitt stora och frustrerade frågetecken: Vilken läsare kan förstå detta? Vilken läsare blir lockad att upptäcka ny opera, eller opera överhuvudtaget?

"...rymmer såväl klanglig skönhet som hängiven musikalisk gestaltning. Men paradoxalt nog brister verket i dramatisk spänning, trots en intrig som staplar högdramatiska situationer och trots iscensättningens rembrandskt fängslande scenbilder. /.../ Men det känns som ett misstag att understryka verkets statiska kvalitéer istället för att utforska den arkaiska berättelsens bottnar. En berättelse som i en annan gestaltning kanske skulle kunna närma sig oss, i 2000-talets Sverige, och beröra mer än den gör i dagsläget."

SvD borde understryka den sista meningen med fetaste pennan och leva som de lär! Det kan ju bara vara jag och en handfull andra unikum under trettio år, med nio år i kulturkonservativa musikklasser och den borgerliga uppfostrans regelbundna besök på operahus och ovanpå det minst en kandidat i kvalitativt orienterad kulturvetenskap, som fattar vad det står.

Operan är ingenting utan sin publik! Hur ska publiken nånsin hitta dit överhuvudtaget när man inte ens kan förstå vad som står i recensionen? Nej, SvD eller Operan borde göra som Stockholms Konserthus - anlita några unga utan operavana och lyssna på vad de säger, upplåt lite spaltutrymme till en ny vinkling på operaupplevelsen. Det skulle säkertligen utveckla både operakonsten och kulturjournalistiken. Se där - en gratis affärsidé för kulturen.

Läs vad GP och DN tyckte om Batseba. Och lite extramaterial från DN.
förnyaoperakonsten.nu

Teaterchef nära bli radiodito

Stockholms Stadsteaters chef Benny Fredriksson vad SRs styrelses förstahandsval som ny vd. Detta scoop släppte Tidningen Fokus nätupplaga igår. Nu blir det istället Mats Svegfors som tillträder, eftersom Benny Fredriksson, enligt Fokus, blev övertalad att stanna kvar på Stadsteatern av både politiker och personal. SRs styrelseordförande Ove Joanson menar dock att Fokus vinklat felaktigt och att Svegfors är deras favoritkandidat.

Mottagandet av nyheten om Mats Svegfors som ny vd har varit enhälligt positivt från journalisthåll hittills. Särskilt som han också har extra publicistisk erfarenhetsgaranti genom vice vd:n Cilla Benkö. Vad ska man säga? Tre stycken eftertraktade kulturchefer, med förtroende både hos uppdragsgivare och personal - Konsten och kulturen kan bara önska grattis och lycka till!

Den eviga motsättningen

"Ger ni upp tanken att få in en entreprenör i Kulturrådet nu?

–Tyvärr finns det någon form av motsättning. En entreprenör är ofta en person som går sina egna vägar och inte följer regelverket. Det menar jag inte som negativt, men det är inte alltid det passar," säger Kennet Johansson, generaldirektör för Kulturrådet till SvD idag.

"Jag kan ångra att vi inte haft råd att ha en ordenlig administrativ organisation, jag skulle behövt få hjälpt med det när verksamheten växte", sa Jan Åman, avgående chef för Färgfabriken till DN och "Jag är ingen revisor och ingen ordningsmänniska på det sättet. Så det finns säkert en hel del slarvsaker som man måste titta igenom. Jag har verkligen satsat hela mitt liv och hela min person på att försöka få Färgfabriken att fungera. Därmed har det väl också kanske varit för sammanblandat; jag har varit för personligt engagerad i det hela, säger Jan Åman och tillägger att han flera gånger riskerat sin privata ekonomi genom att gå i borgen för Färgfabrikens lån" till SvD häromdagen.

De senaste månadernas chefsavhopp p.g.a. ekonomiska oegentligheter av Bo Nilsson från Charlottenborg och Jan Åman från Färgfabriken, och styrelseavhopp av Johan Staël von Holstein och Jan Åman från Kulturrådet har två gemensamma nämnare: kulturekonomi och entreprenörskap.

Varför är det så svårt att kombinera kultur och ekonomi? Varför möts entreprenörer med en sådan stark skepsis från kulturen? Och vad är egentligen en kulturentreprenör?

I väntan på mitt fullödiga svar, läs gärna
Skilj mellan kulturentreprenörer och kulturföretagare från kulturekonomi.se och
Var vi ovetande kulturentreprenörer? Företagsam, inte företagare från kultur.blogs.com

Kulturrådet har en ledig plats (igen)

Nu har Jan Åman sagt upp sig från Färgfabriken och avsagt sig sitt uppdrag hos Kulturrådet. Vem blir hans ersättare? Hoppas på någon med samma inspirationskraft och lika goda idéer om kulturens organisering, men med bättre koll på kvittona.

Läs om vägen till avhoppet på tidigare blogginlägg. Och Jan Åmans egen kommentar.

Mååål!

Kulturpolitikens nya mål (från SR Ekots webbplats): "Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, och med respekt för konstens frihet, bidra till ett samhälle som präglas av öppna gemenskaper, som är tillgängliga för alla och där alla ges möjlighet att utveckla sina skapande förmågor.

De statliga myndigheterna och institutionerna ska, var och en utifrån arten av sina uppgifter och vidden av sitt ansvarsområde, arbeta för att:
- Stödja konstnärligt skapande och ta tillvara kulturarvet.
- Främja mångfald och kulturell pluralism.
- Kulturell kompetens och kreativitet används för att främja en social, miljömässig och näringsmässig utveckling.
- Förmedla information och kunskaper samt ge möjlighet till bildning och tillfälle till eget skapande."

De nuvarande målen:

Målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den; att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande; att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar; att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället; att bevara och bruka kulturarvet; att främja bildningssträvandena samt att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

En snabb analys:

GAMLA
kulturpolitiken ska värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den
NYA
kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, och med respekt för konstens frihet, bidra till ett samhälle...

GAMLA
kulturpolitiken ska verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande
NYA
...bidra till ett samhälle som präglas av öppna gemenskaper, som är tillgängliga för alla och där alla ges möjlighet att utveckla sina skapande förmågor

Så långt ganska likt alltså. Sen kommer de stora skillnaderna:

• att konstens frihet ska respekteras är en ny grundförutsättning
• de nya målen talar inte om vad konstpolitiken direkt ska styra, utan vad de statliga institutionerna och myndigheterna får delegerat ansvar att styra
• kulturen ska med institutionernas ledning användas för social, miljömässig och näringsmässig utveckling
• kulturens funktion är inte längre att motverka kommersialismens negativa verkningar

Detaljstyrningen har flyttats till en lägre nivå och omfattar bara vissa institutioner - inte hela kulturlivet. Konstens frihet ska respekteras. Kulturens nyttoeffekt framgår tydligare (även om all konst inte bör göra mätbar nytta, se mitt tidigare inlägg om ekonomiseringen av kulturen). Mycket bra! Återstår att se vilka myndigheter och institutioner som Kulturutredningen väljer att bevara i sitt betänkande.

Socialdemokraterna har ju profilerat sig på kulturfrågor inför nästa val. På SVT Play finns en intervju med Mona Sahlin om den nya kulturpolitiken där hon framhäver kulturens (numera bortformulerade roll) som motkraft till kommersialismen. Kommersialismen - kanske nästa vals ideologiska fråga...? Eller kanske inte.

Stoppa pressarna - målen är formulerade!

På ett seminarium som Sveriges Kommuner och Landsting höll i fredags släppte Kulturutredningen nya formuleringar om kulturpolitikens mål, enligt Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedts blogg. Hur blev de? Vad står det? Spänningen är olidlig. Jag återkommer!

Kulturen eller nazismen

Så här skriver Sanna Rayman och Per Gudmundsson, ledarskribenter på SvD: "Den 29 november brände någon ner kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Misstankarna riktas mot den nazistiska rörelsen. Oavsett vem som bär skulden vore det enda rätta att bygga upp huset igen. Idag, när nazisterna marscherar i Salem, sätter vi in en femhundralapp var på Cyklopens postgiro­konto 1607552-5. Vi uppmanar alla som vill se ett fritt kulturliv att göra detsamma. Det betyder inte att vi håller med om varje ord som yttrats inom husets väggar, eller att vi tror att de aktiva ska gilla våra. Men de år av frivilligt arbete som lagts ner i Cyklopen ska inte ha varit förgäves."

Den som inte har råd att själv vara kultursponsor kan istället stödja uppropet för Cyklopen: maila då info@kulturkampanjen.se så fort som möjligt. Skriv vilken organisation/institution/funktion/band/grupp du representerar.

Läs mer om Kulturkampanjen, Cyklopen och Ülkü Holagos krönika.

Snälla Tomten...

... jag önskar att heliga Birgit Nilssons åtta miljoner ska gå till alla de fria operakompanier och -scener som driver på den konstnärliga utvecklingen i opera-Sverige. Det skulle verkligen sätta fart på saker och ting.

Jag är inte bara operapolitisk kompositör, jag är vd också

Tonsättaren Fredrik Österling är nu officiellt utsedd till vd för Länsmusiken i Stockholm och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker. Österling opererar på nästan alla kulturlivets nivåer samtidigt - statlig utredare i musikfrågor, ämnespolitisk sakkunnig på Kulturdepartementet, förbundssekreterare i Musikerförbundet, vd för Länsmusiken och dessutom själv konstnär. Vad kan då passa bättre som ämne för den opera han nu skriver, än just kulturpolitik? På Näsflöjten-bloggen kan man följa operans (och kompositörens) framväxt. Operan Näsflöjten är en kulturpolitisk satir med en fiktiv kulturminister i huvudrollen.

Opera + kulturpolitik + humor. Genialiskt.

SRs Mitt i musiken intervjuade Fredrik tidigare idag. Mitt i musiken kan f. ö. följas via RSS, föredömligt modernt.

Intigheten

Nu är det mycket stilla i den kulturpolitiska debatten (endast Filminstitutet är vaket i den ständiga frågan om legal nedladdning). Men jag tror att det är som Samurajen sjöng i Vadstena i somras:

Nothingness will save me.

Åtminstone ett tag.

Hurra, hurra, hurra!

Idag är första dagen i mitt nya yrkesliv som affärsutvecklare för kulturen. Under december ska jag utveckla mitt eget företag enligt konstens alla regler. Det betyder mål-, missions- och visionsformulering, analys av marknaden och strategi för de kommande åren. Sedan kommer den ekonomiska planeringen samtidigt med formulering och paketering av företagets erbjudande. I januari hoppas jag vara rullande för att i februari kunna koncentrera mig på företagets kunders utveckling. Ser väldigt mycket fram emot spännande uppdrag från kulturorganisationer som behöver mer pengar eller ny publik. Och att få berätta om äventyret här på bloggen.