tisdag 30 september 2008

Framtidens Kultur

Förra veckan offentliggjorde ju Framtidens Kultur vad som är framtidens kultur för sista gången. Skattkistan tömdes och fördelades över Sveriges törstande konstnärer. WOW! Den gemensamma nämnaren är ung, nätverksbaserad, okonventionell, kaxig och politisk medveten kultur. Tänk bara:
  • Impra - nätverk för kvinnliga jazz- och improvisationsmusiker - har helt plötsligt 350 000 gånger större chans att göra musiklivet jämställt.
  • Ful - feministisk kultur och queer teori - kan sprida sitt budskap 450 000 kr bättre genom podradio.
  • Perfect Performance - ideell förening som vill få in internationell kompetens i svensk teater - ökar tempot med 1 500 000.
  • EMS - Elektroakustisk Musik i Sverige - kan göra den svenska elektroakustiska musiken 3 000 000 gånger mer känd.
Dessutom har 50 välförtjänta miljoner till delats ut. Det kommer att revolutionera kulturlivet! Framtiden är äntligen här.

Please, Italy, let me help you!

Italia! Check this out! Here is help. Renew the art of opera now! Join the group on Facebook, and everything will go your way.

La bella Italia! Ecce l'aiuto. Rinnovare l'arte d'opera adesso! Diventare membro del gruppo su Facebook, e tutto sarà bene.

Förnya operakonsten nu! http://www.new.facebook.com/s.php?k=100000080&id=1432953871&sid=97ef7635fa50a48b2551f6394f046201#/group.php?gid=12177249667

Se artikel i SvD.

Fiende eller kompis

Igår slog det mig igen: det ibland finns en föreställning i kulturvärlden att ekonomi är fienden - ett nödvändigt ont som har dåligt inflytande på konsten. Jag är helt övertygad om att det är tvärtom - kan man styra sin ekonomi, kan man också styra verksamheten dit man vill. Faktum är att det är mycket enklare att planera sin konstnärliga verksamhet om man först har planerat sin ekonomi och gjort läxan noggrant. Jag önskar att kulturen oftare kunde se ekonomin som sin (ibland snåla men dock) kompis.

söndag 28 september 2008

Konsten, ekonomin och utvecklingen

I ett år har jag jobbat med att kartlägga fonder, stiftelser och institutioner som konstprojekt och -verksamheter kan söka medel från. Arbetet har resulterat i ett register som är värsta guldgruvan och som dessutom håller mig ständigt sysselsatt. Nu när jag vet att det finns över 70 möjliga donatorer/investerare/bidragsgivare/mecenater enbart för det smala fält som vi verkar inom (opera och vidareutbildning för operafolk), vill jag ju också söka och få allihopa. Därför lägger jag ungefär 25 timmar i veckan på att planera finansieringen och söka ny. Ett faktiskt väldigt spännande arbete.

En sak har slagit mig nu: det finns bara EN enda som vill finansiera rena utvecklingsprojekt. Det är Kuturrådets utvecklingsbidrag (statliga medel).

Som vi alla vet är det extremt tight att producera kultur och konst. Pengarna som själva produkten genererar, dvs biljettintäkterna, motsvarar i bästa fall 10% av produktionskostnaden. Det ligger nu i sakens natur att konsten opererar på en marknad där priset inte sätts efter efterfrågan. Eftersom själva produkten inte genererar vinst, har kulturorganisationerna ofta ovanligt små marginaler. När man har små marginaler tenderar man att fokusera på att bara producera produkten istället för att även tänka på linjeorganisationens och affärens utveckling, ett faktum som jag tror gäller även i andra branscher.

Utveckling är dock förutsättningen för överlevnad, vilken marknad man än agerar på.

Jag hör till dem som hoppas väldigt mycket på att kulturlivet ska kunna formulera sig så pass affärsmässigt och tydligt, att näringslivet inser nyttan av att sponsra kulturprojekt. Det är ett långsiktigt arbete som många just nu satsar hårt på. I väntan på att vi når ända fram, tänkte jag göra slag i saken och öka våra marginaler, så att även vi kunde satsa på verksamhetsutveckling, på affärsutveckling och på att öka vår finansiering. Alltså söka pengar för att kunna få mer pengar.

Det var då jag kom till insikten att det inte går. Av skatteskäl vill fonder och stiftelser ge bidrag till forskning och utbildning (även på kulturområdet). Ett fåtal mecenater ger även till kulturprojekt. Endast kulturrådet ger till utvecklingsprojekt. Jag vet dock ingen som fått för att utveckla sponsringen, finansieringen eller sin verksamhet på andra sätt. Är det någon som känner till någon? Det vore roligt att höra om!

När Kulturutredningen jobbar fram sitt förslag, hoppas jag att de tänker på detta. Visst ska och kan konsten i många fall bli mer affärsmässig! För att komma dit behöver vi startkapital. Jag skulle vilja föreslå ett startbidrag för kulturorganisationer som vill öka sin affärsmässighet. Fast det skulle inte heta bidrag. Det är faktiskt inget bra ord.

fredag 26 september 2008

Kulturpolitiskt manifest

Filar på ett kulturpolitiskt manifest.

Kulturdebatt i SVT

Äntligen debatteras kultur och konst och politik på prime time! Igår kväll hängde jag häpen och hänförd framför SVT:s Debatt. Ett nyliberalt förslag om individuella kulturcheckar fick starkt motstånd, buskisen ställdes mot finkulturen, kulturens ekonomiska planering synliggjordes, bidragsfördelningen kritiserades och ALLA medverkande pratade samtidigt. This I love!

Så märkligt bara att kultur definierades som något man kan köpa en biljett till. Om vi alla medborgare i Sverige blev tilldelade en check som vi fick välja att köpa kultur för, skulle själva grunden till vår kultur försvinna. Kultur är ju också det som inte kan köpas av en konsument, men som samhället investerar i för en gemensam nationell eller internationell känsla, för vår samhörighet med andra, för vår utbildning och vår utveckling till människor. Om vi helt ersatte dagens fördelningssystem och INTE bekostade kultur, utan istället bara kunde lösa in en kulturcheck, skulle vårt kulturella fundament försvinna.

En kulturcheck kan nämligen knappast räcka till att investera i allt det som medborgare varje dag kan uppleva av kultur; sången vid skolavslutningen, hela sommarens boklån från biblioteket, fredagsunderhållningen på sjukhemmet, debatten om dataspelsvåldet, nationalsången vid fotbollssegern, tidningsutbudet i kiosken, julrimmen efter den tecknade filmen, orgelmusiken vid begravningen, poesiaftnar för seniorer i kaféet, gitarrkompet av 16-åringen som sjunger i tv:n, den vassa modebloggarens inlägg i debatten, skådespelarnas dialog på den stor institutionsscenen och DIY-pinsen på punkaren som hänger därutanför...

ALLT är kultur, och kommer ur vårt samhälles vilja att betala kultur och konst för medborgarna genom hela livet, utan att förse det med ett försäljningspris. Om denna vilja inte fanns, skulle det inte heller finnas några som kunde skapa den kultur som man kan köpa med en kulturcheck. Vi skulle få ett tyst samhälle.